Today is a good day to learn!

Upp före tuppen denna gången. Vi fick snällt be frukostrestaurangen att öppna en stund tidigare än vanligt, vilket de vänligt nog gjorde. Man tackar.

Restaurangen har förövrigt en fantastisk omelettkock som alla köar till, men det fick vi hoppa över den här gången.

Det har utlovats granolabars och frukt på bussen men än har jag inte sett något. Å andra sidan har jag inte frågat efter det så då får jag skylla mig själv.

Nu styrde bussen mot Susan B Anderson Middleschool i Revere norr om Boston. De har elever i grade 6-8 men i samma hus finns även en elementary school för de yngsta under en annan ledning. Vi samlades i ett fantastiskt bibliotek som delades mellan skolorna. Från början var det endast elementary som hade tillgång till det men nu fanns en hörna för middleschool också.

Kaffe och en bagel serverades innan introduktion av rektor och UDL- ansvarig. Lite teknikstrul inledde dagen, men det känner vi väl alla igen. Nu var det en enorm projektorduk som fastnat så vi fick även träffa vaktmästarna och se dem in action. Duken levde dock sitt eget liv för plötsligt kom maskineriet igång, men endast på ena sidan så när vi lämnade lokalen för att gå ut i skolan hängde den på trekvart. Som sagt, vi har alla varit där!

Nåja, åter till skolbesöket. Vi delades upp i tre grupper ledda av en i kollegiet. Jag fick träffa en av de biträdande rektorerna som guidade oss runt i de fina lokalerna efter ett väl uttänkt schema. Tio minuter per klass, varken mer eller mindre, tio olika klasser på tre våningar. Upp och ner för trappor, det var helt klart planerat för mesta möjliga motion. Passar ju mig bra. Eller inte.

Det här var en skola jag kände mig hemma i, så lik mina barns amerikanska skola. Stora klassrum där lärarna hade sitt eget rum och eleverna gick runt. Det innebär att lärarna sätter sin egen och ämnets prägel på rummet. Sciencerummet var en underbart plats där ett skelett hälsade välkommen vid dörren. Dekoren var helt anpassad till temat med ljusslingor och murgröna i taket, akvarium och andra passande prylar. Labbänkar, arbetsytor och plats för genomgångar. Utöver utsmyckningen fanns även material till stöd för eleverna, mål för kursen, ämnesord osv.

Generellt i rummen fanns olika typer att sittplatser: ståbord, sköna stolar, saccosäckar, rörliga pallar eller pilatesbollar utöver helt vanliga bänkar.

En lektion vi besökte var en grade 8, pre-AP, ELL. Dvs engelsk litteratur i klass som siktar högt akademiskt. Skolan nivågrupperade elever i vissa ämnen: Collage, Honors och pre-AP. Utöver det fanns även förberedande språkklasser för nyanlända i olika nivåer.

I den klassen vi mötte var salen mycket avskalad. Här var samtalet i centrum, ett boksamtal runt en gemensam bok som alla läst. Läraren ställde hela tiden fördjupande frågor, följde upp elevernas tankar och funderingar och anpassade sig hela tiden efter sina elever. Jag var otroligt imponerad. Nu förberedde han även klassen på sokratiska samtal som de skulle börja med senare i veckan, det hade jag gärna varit med om!

Genomgående på skolan var deras gemensamma struktur. Eleverna visste exakt vad som förväntades av dem. När lektionen började fanns alltid en uppgift klar (Do now) så starten blev lugnt utan oro och stök. När den var klar (5-7 minuter senare) så började genomgången. Det fanns lärarassistent i vissa klasser, ibland av språkliga skäl, ibland för att elevgruppen behövde det. I en klass vi besökte var det två lärare som samtidigt hade var sin genomgång för en elevgrupp i var sin ända av rummet. Eleverna visste exakt vem de skulle lyssna på och kunde stänga ut den andra.

Nyanlända elever började i en förberedelsegrupp men gick ut i klasserna så fort det gick. Om de hade hög förmåga i t.ex. matematik så gick de direkt in i ordinarie klass. Klasserna organiserades om möjligt så att det fanns minst en elev från samma språkgrupp som den nya eleven som kunde stötta och hjälpa.

Överlag var det otroligt lugnt i skolan, en kontrast till Hendersons School, men det visar bara att inkluderande lärmiljöer kan se olika ut på olika skolor,

Lektionerna var 57(!) minuter långa, 3 minuter att förflytta sig. Ingen rast och 20 minuter lunch. Skoldagen var 8.05-14.35 varje dag. After School activities, olika akademiska klubbar och läxläsning fanns ett par timmar efter det.

Skolans värdegrund är Respectful, Responsible, Ready to Learn. Något som genomsyrar verksamheten är Today is a good day to learn! Och typiskt amerikanskt fanns det peppande ord i varje klassrum.

Utifrån tanken med UDL så ska undervisningen vara diversifierad utifrån språk och bakgrund, den ska vara hands-on samt tilltala den gällande generationen, dvs anpassad utifrån elevernas vardag och dagens samhälle. 

Skolbesöket avslutades med ett gruppsamtal där elever svarade på frågor vi hade. Det var intressant att höra deras syn på skolan. UDL var förstås inget begrepp de kände till men vetskapen om ett inkluderande arbetssätt var väl förankrat. De kände att alla var lika värda och lika välkomna på skolan oavsett bakgrund.

Väl tillbaka på campus så serverades en lättare lunch och därefter träffade vi Lee Teitle igen (han är med på våra skolbesök också) samt Dr Jenna Gravel från CAST.org.

CAST.org är den organisation som arbetar med forskning och utveckling av UDL. De har kurser för lärare, handleder och som sagt, forskar på hur UDL påverkar undervisningen och elevers lärande. Jag frågade om någon forskat runt elevernas åsikter och upplevelser av UDL men tyvärr kunde de inte redovisa någon sådan, vissa andra områden tangerar elevernas upplevelser men inget är inriktat mot just det. Frågan är annars aktuell som forskningsområde i Sverige och det hade varit intressant om det funnits något liknande i USA.

Dr Jenna Gravel gick igenom grundläggande principer för UDL. Hela grunden är göra elever till "Expert Learners" dvs att de ges möjligheter att ta ansvar för sitt eget lärande. De arbetar med specifika praktiker och vanor som är unika för varje ämnesområde/discipline. Instead of learning about a discipline, students develop the tools to do the discipline themselves.

Vi fick själva pröva metoden genom att studera tre olika lektionsupplägg och utifrån UDLs guidelines:

Vi kastade oss inte över hela schemat på en gång utan undersökte ett område i taget. De tre olika lektionerna handlade om allt från poesi till geometri och fabler. Exempel på områden vi undersökte var hur läraren använde kroppsspråk och rörelse för att förklara relationen mellan rytm och mening. Ett annat hur man kan arbeta språkutvecklande genom fabler genom bildstöd, ordlistor med synonymer osv. I geometri undersökte eleverna skalor genom att planera ett klassrum för ett optimalt lärande (enligt eleverna) med hjälp av bilder, papper och kritor. Som sagt, ett område i taget i UDL-schemat, allt i från att skapa intresse och meningsfullhet till lektionen till att hitta alternativa vägar till kunskap och förståelse.

Sista passet för dagen blev att börja titta på vad vi har gjort hittills på våra respektive skolor och utifrån det planera vårt nästa steg, What, Why och How men även When, inför torsdagens kollegiala samtal.

Den här kvällen blev vi alla bjudna på middag på Harvad Faculty Club, dit annars endast lärare och professorer är välkomna. Mycket gott och trevligt med många skratt och tal. 

Efter en lång och intensiv dag så avslutade vi kvällen med att promenera tillbaka till hotellet genom Harvard Yard och längs Cambridge Common på regnblöta vägar.