vi fortsätter på måndagen

Måndagen fortsatte med en session tillsammans med prof em Thomas Hehir om UDL, Universal Design for Learning. Det som var mest spännande var hur han kopplade ihop skolans organisation och ledarskap för UDL med Bolman och Deals tankar om Four Frames of Leadership, https://www.adlibris.com/se/bok/nya-perspektiv-pa-organisation-och-ledarskap-9789144124124
För oss rektorer som gått den statliga rektorsutbildningen de senaste åren har Bolman & Deal varit en viktigt del av ledarskapsdelen.

De fyra perspektiven som beskrivs är

• det strukturella perspektivet  - dvs organisationen, resurser och policies
• det politiska perspektivet  -  makt och konflikter
• Human Resource perspektivet  - hur människor reagerar i en organisation, hur de behandlas och utvecklas
• det symboliska perspektivet - som handlar om kultur och värderingar.

Vi tittade närmare in på det strukturella perspektivet i förhållande till UDL och de punkter som behandlades var

• i Massachusetts lägga man alla resurser i en korg. Dvs man delar inte upp det i olika bidrag, skolpeng, tilläggsbelopp och liknande som vi gör i Sverige. Det betyder att rektor är den som bestämmer hur hela budgeten ska fördelas utifrån elevernas bästa.
• Alla ledare är exceptionellt entreprenöriella. De är uppfinningsrika, problemlösare och utvecklingsinriktade
• man arbetar med kollaborativt lärande både i undervisning och som en problemlösningsstrategi
• tiden används effektivt samt att tid ges till det som behövs göras
• alla samhällets resurser integreras i skolan arbete. Privata organisationer och företag finns i verksamheten för att förstärka och fördjupa undervisningen
• UDL som verktyg används i alla sammanhang liksom teknik som är helt integrerad
• praktiskt-estetiska ämnen är mycket integrerad i verksamheten

Vad innebär allt detta? Jo, ett av ledorden på den skolan vi ska besöka under tisdagen är de inte är experter utan problemlösare. Som personal på skolan måste alla söka lösningar på situationer som uppstår, den ena situationen är inte den andra lik och inge är expert på att hantera en viss grupp av elever. Man måste helt enkelt vara öppen för att tillsammans försöka hitta lösningar så man underlättar lärande för varje enskild elev.

Det betyder också att man är aldrig ensam om att hantera en situation (har pratade rektor på Henderson också om "all hands on deck", alla har ett ansvar för samtliga elever).

HR-perspektivet innebär bl.a. att det finns möjligheter att plocka ut elever vid händelser och att det alltid finns någon till hands att hjälpa till. Det gäller framförallt elever med beteendeproblematik som inte följer regler och heller inte är engagerade i skolarbetet. Det är dock en mycket kortvarig utplockning, aldrig avskiljning från verksamheten.

Det politiska perspektivet handlar både om hur skolan och distriktet ( vårt fall huvudman) har visioner och policys för att hantera verksamheten men också om hur vi på den enskilda skolan hanterar frågor runt maktstrukturer och konflikter.

Som det symboliska perspektivet antyder så handlar det om vår syn på eleverna och funktionsvarianter. På segregation och integration. På uppgifter som möter eleverna där de är men samtidigt ställer krav och har höga förväntningar oavsett förutsättningar.

Det är absolut inte ett lätt område, men statistiken visar tydligt att elever som är helt integrerade i en verksamhet har mycket högre måluppfyllelse än de som bara är integrerade till en viss del eller en liten del. Det handlar om förväntningar.

Å andra sidan så konstaterade vi efter en del frågor att skolor i Massachusetts med många elever som är inkluderade har en betydligt högre skolpeng än de som inte har det. 

Något för Sverige att ta efter kanske?

En viktig sak att poängtera i sammanhanget är att inkludering här handlar inte bara om elever med funktionsvariationer utan även elever från mycket fattiga hem, elever med annan kulturell och språklig bakgrund samt nyanlända.

Tom Hehir konstaterade även att alla lärare behöver kunskap om dyslexi, ADHD och autism för att klara av att arbeta i en inkluderad verksamhet men den kunskapen ersätter inte specialister inom specialpedagogik, psykologi och sociologi mm. 

Vi avslutade sessionen med att konstatera att som lärare måste jag

- förstå att klassrummet är diversifierat

- få kunskap för att hantera verksamheten (need to know how)

- förändra kulturen och värderingar, mina egna så väl som skolans och klassens.

Vi tenderar till att överanpassa läroplan och kunskapskrav för elever i behov av stöd, det hjälper dem inte att klara omvärlden enligt Tom Hehir. Vi måste ha höga förväntningar även på dessa så de kan nå så långt som är möjligt. När glappet till övriga elever blivit för stort ska vi förändra våra förväntningar och anpassa till deras förmåga, men inte förrän dess.

Efter Thomas Hehir tog Lee Teitle över igen och gick igenom uppgiften inför det kommande skolbesöket. För att klara av våra uppgifter där så gick han igenom principen för Instructional Rounds, konsten att observera och ge feedback som är beskrivande men inte värderande.

Vi pratade om konsten att se, Discipline of Seeing. Kanske skulle vi kalla det för att observera istället.

Att se (observera) är ett kunskapsområde

Kunskap blir större av repetition

att se (observera) är grunden för vår praktik

Vi fick träna på att observera genom exempel, både på situationer som Teitle själv spelade upp för oss men även på videoklipp som vi fick kommentera på. Svårt, mycket svårt! Vi vill så gärna lägga in värderingar i allt vi ser och upplever. I morgon tisdag blir det på riktigt, då ska vi observera på Dr William W Henderson Inclusion School.

Sen följde en guidad tur runt Harvard Yard med en sistaårsstudent som verkligen engagerade alla i sitt sätt att prata och berätta. Mycket historia, personliga anekdoter och information om livet på campus.

Dagen avslutades med ett reflekterande pass för oss från Täby. Under den sista timmen fick vi fundera enskilt på vad vi tar med oss från dagen. Därefter diskutera med kollegan/or från den egna verksamheten för sedan prata om det i stora gruppen. En klassisk EPA (enskilt, par, alla).

Något jag tar med mig är tanken på att det gör ont att lära. Det är svårt att ändra på invanda beteenden och värderingar. The Learning Pit är ett uttryck som initierades av James Nottingham https://www.jamesnottingham.co.uk/learning-pit/. Som den klassiska kriskurvan så hamnar vi vid en förändring i en sinnesstämning som är svår att ta sig ur. När värderingar ifrågasätts och jag måste förändra min praktik hamnar jag i gropen, The Learning Pit. Det är tungt, det kan till och med göra ont. Men när vi kommer upp så händer det något. Utveckling. Tillfredsställelse. Framgång.