ATC21S och Hattiefnattar

För att fortsätta där jag slutade:

ATC21S.  Atc21c.org

Assessments & Teaching of 21st Century Skills. 

Prof Esther Care och prof Patrick Griffin

Vi började diskussionen utifrån VARFÖR det är viktigt med 21st century skills. Grunden är väl att det är ett område där det finns arbetstillfällen, men inte tillräckligt många som kan anställas. Microsoft har ca 10000 lediga jobb som inte kan besättas, och enbart i Stockholmsområdet finns 20000 arbetstillfällen inom IT-sektorn som saknar sökanden, enligt Prof Uno Fors på DSV, SU. Det behövs ett skifte inom utbildningssektorn som kan svara mot den arbetsmarknaden vi ser framöver.

Det här ett problem över hela världen och förändringen är nödvändig, men våra traditionella mätsystem i skolan kan inte mäta de förmågor som är nödvändiga för framtida arbetsuppgifter. Ett skifte är på gång och PISA har annonserat att de 2015 kommer att börja mäta kollaboration, samarbetsförmåga, hos eleverna.

Vid universitetet i Melbourne arbetar forskarna tillsammans med organisationer och företag för att hitta nya mätmetoder för 21st century skills. Tillsammans med Intel, Cisco och Microsoft försöker de hitta sätt som kan användas för att fortlöpande och formativt följa elevernas utveckling inom dessa områden. I arbetet finns även PISAs ansvariga samt representanter för länder runt om i världen. Både länder som lyckas bra i PISA men även de som inte har så bra resultat, länder som har en stark vilja till förändring samt länder som har ett stort inflytande över utformningen av testerna finns bland dem. Att de är spridda över världen innebär också att testerna kan prövas i olika kulturella kontexter, något som visat sig vara avgörande för att kunna jämföra resultat från olika länder/kulturer.

Forskargruppen har valt att arbeta med några av förmågorna och det vi fick se var således kollaboration, samarbetsförmåga. I testet ingår även ett lärmoment, eleverna ska samtidigt som de testas lära sig någon runt det ämnet som de arbetar med. För tillfället finns 17 olika ämnesområden, allt från poesi, isbjörnarnas utsatta situation, till praktisk problemlösning i fysik. Eleverna arbetar två och två där den enda interaktionen sker genom datorer. De kan således befinna sig i olika delar av världen eller sitta i olika rum. I uppgiften ingår att de ska lösa ett problem tillsammans där informationen kan se olika ut för de två. De måste alltså kommunicera bl.a. genom en chattfunktion, tillsammans pröva olika metod och lösningar för att nå ett resultat. Att söka information ur texter, leta sig fram på olika webbsidor, kunna värdera i information och förstå i vilket sammanhang informationen kan finnas är viktiga ingredienser i uppgiften. Ett antal frågor ska besvaras, och man mäter, förutom det faktiska svaret, hur många klickar eleverna använder för att komma fram till det, man ser var man letar och värderar hur chatten används. Löstes problemet ensidigt eller kom man gemensamt fram till svaret?

Man menar således att en kollaborativ problemlösning innehåller kognitiva förmågor likväl som sociala, och mätmetoderna måste omfatta alla dessa.

Det var otroligt intressant och jag kände det som om jag såg in i framtiden och hur formativa bedömningar för 21C skills skulle kunna utformas.  

Sedan kom vi det den punkten på programmet som många av oss såg som en av höjdpunkterna: ett möte med John Hattie. Ja, vad ska jag säga? Lite "star-struck" blir man allt. Först prof Ester Care och prof Patrick Griffin, sedan Hattie. Det slår gnistor om oss, det blir lite elektrisk kortslutning i hjärnan efter en timme i sen senares sällskap, och jag kunde bara tänka på Tove Janssons Hattifnattar som sprider elektriska urladdningar runt om kring sig. Hattiefnattar...

John Hattie inledde med lite prat om sin metaforsking, om det han ser ser leder till förändring och om missuppfattningar om hans forskning som grasserar, tolkningar av materialet som leder till felaktiga slutsatser. Det blev också en lång dialog med många frågor från oss. Fick vi reda på något nytt? Nej, kanske inte, om vi läst på innan vilket många förstås har gjort. Lite skratt över att han innan boken Visible Learning skrivit 10 böcker som ingen hört talas om. Att det är nya böcker på gång och att han när en hemlig längtan om en bok med titeln "Harry Potter och det formativa lärandet". Det vore något!

Ganska trötta, uppfyllda och höga av upplevelser begav vi oss till en gemensamt samkväm där vi under middagen fick höra Bruce Dixon prata på området 21C skills. Lika intressant som eftermiddagen trots att hjärnan började närma sig overload. Kvällen var dock inte slut än för oss i Sigtuna, det fanns ett behov att tillsammans sitta ner och reflektera över vad vi sett och hört. Sammanfatta lite, punkta ner några områden som är intressanta för oss att arbeta vidare med och börja fundera på hur vi ska gå vidare i vår kommun.

Gissa om jag somnade snabbt efter det!

Visste ni förresten att Australiens nuvarande utbildningsminister heter Peter Garrett och var sångare i Midnight Oil när det begav sig. Vem har inte hört Beds on Fire?