Fler skolbesök i Melbourne, sista dagen DownUnder

Andra dagen på skolbesök i Melbourne gav vi oss av till Silverton Primary School och blev även här varmt välkomnade av rektor och bitr.rektorer.

Silverton befinner sig även de i den fattigare delen av Melbourne, om än helt på andra sidan staden än där vi var i går. 65% av eleverna har en annan nationell hemvist.

Liksom i Dallas Brooks arbetade man i åldersblandade hemvist, med likartade lärmiljöer. Mellan 80 och 130 elever kunde dela på ett stort rum, där genomgångar och aktiviteter pågick samtidigt i olika hörn. Utöver hemvisten fanns även fyra lärcentra, med olika tema. Ett handlade om rymden, ett upplevelse centrum med både böcker på temat, planscher, bilder och en storbild med kinekt fanns tillgänglig. Eleverna lärde sig om temat samtidigt som de fick lära sig att styra t.ex. Google Earth med hela kroppen, programmera och koda så att de finn nya styrsystem. Det fanns ett mediecenter med tv- och radiostudio, där eleverna spelade in aktuella händelser som sänds både i realtid som inspelat så att förälder kan ta del av skolans arbete. Ett NO-avdelning hade anlagt dammar så att man kunde studera de aquatiska livsvillkoren. De hade även köksträdgårdar där varje hemvist odlade grönsaker som sedan kan lagas till i köket som fanns i hemvistet. Skolan hade även en liten griskulting, två lamm, en get och några höns.

När vi var där fick vi även ett smakprov på den show som snart ska sättas upp av eleverna. Orkestern spelar "Singing in the Rain", elever sjunger tillsammans med skolbandet ur musikalen Annie: "The sun will come out tomorrow". Mycket passande för en stad som enligt egen utsago byter årstid fyra gånger om dagen. 

Som jag tidigare beskrivit om Dallas Brooks, så är strukturen på lektionen tydlig och gemensam för hela skolan. När man arbetar i en stor, öppen hemvist är det ett måste för eleverna att känna sig trygga i strukturen. De vet vad ska hända, hur lektionen kommer att se ut, när den är lärarledd och när det är enskilt arbete. Det är inte konstigt att arbeta i grupper efter förmåga. I en klass vi besökte såg vi fyra elever som arbetade med en universitetsstudent i avancerad matematik, mitt i salen bland alla andra. På skolan fanns även elever i behov av särskilt stöd, och de klarade av, trots en ganska svår autism t.ex., att fungera i miljön. Struktur är nyckelordet här.

Det många av oss reagerade på var ljudnivån i hemvistet. Det pratades överallt och med hundra elever på en begränsad yta så tror jag det blir ganska tröttsamt i längden.

De olika lärcentra som delvis beskrivits, är utspridda över skolan, några fristående, andra som en del av ett hemvist. Eleverna rör sig mellan dem utifrån vilken uppgift de ska arbeta med och vilken modell de valt för sin redovisning. Äldre elever lär yngre elever att hantera tekniken. Skolan använder många olika tekniska lösningar. Det var interaktiva tavlor,  tv med touchscreen, laptops, desktops, surface och iPads. Och de finns tillgängliga och används utifrån elevernas behov. Det är långt fler än en device per elev, rektorn kallade det 1-to-many. 

Alla arbetar inquirebased. De små barnen väljer områden utifrån eget intresse, de stora eleverna får ett tema som de ska arbeta med, och väljer själva metod och redovisningsform. Här var allt tillåtet: papper, penna, färger, filmer, radio, bildspel osv.

På skolgården finns Wii-spel, kinekt mm för eleverna att använda på rasterna. En gång i veckan är det disco på lunchrasten, och det är förstås eleverna själva som sköter om det.

Vi fick även chans att prata med lärare om hur de använder One-Note i planering och uppföljning, olika tekniska lösningar i klassrummet mm. 

I båda skolorna vi besökt i Melbourne pratar man mycket om den individuella utvärderingen och uppföljningen av elevernas lärande. I lärarrummet på Silveton täcks en vägg av elegans senaste resultat, allt färgkodat och mycket tydligt. Båda skolorna letar efter elevernas utvecklingszon, ZPD, och anpassar planeringen och gruppindelningen efter det. Regelbundna uppföljningsmöten, elevernas egna utvärderingar och lärarnas gemensamma ansvar för samtliga elever i hemvistet tillsammans med en tydlig ledare med en klar vision känns som framgångskonceptet för att lyckats långt över förväntat.

Eftermiddagen tillbringades i maktens boningar. Vi for till delstatens regeringskvarter, och  Victoria Office of Education, där vi fick förmånen att träffa Wayne Craige, school advisor, som pratade om  "Leadership in a self-improving system" och accoutability i skolor i Victoria.

En sak fastnade hos mig, det är inte första gången jag hör det, det är säkert inte hans ord med jag tycker att det är viktiga tankar:

What is Accountability:

What are you teaching?

How are you teaching?

How do you know learning is happening?

Wayne Craige pratade mycket om lärarna, hur viktiga lärarna är för verksamheten, och nog märktes det att han varit rektor och känner sina skolor väl:

"Ett system kan aldrig bli bättre än sina lärare

Enda sättet att förbättra resultatet är att förbättra instruktionerna/lärandet"

Skolorna i Australien är autonoma, dvs det är rektorn som styr över hela verksamheten, hur arbetet ska läggas upp och vilka metoder som ska användas. Hela anslaget läggs ut på skolan, delstaten har ett uppföljningsansvar, men den lokala styrelsen tillsätter rektor i kommittéer om 3 representanter från skolan och 2 från delstaten, alternativt regionen.

Rektor anställer sina lärare på motsvarande sätt som i Sverige, men lärarlönerna sätts enligt ett tariffsystem motsvarande det vi hade i Sverige när skolan var statlig. Lärare har en möjlighet att förbättra lönerna genom att ta på sig olika former av ledarskap i skolan.

Craige stack ut hakan lite i den svenska skaran då han menade att "Performance pay has no impact", dvs individuell lönesättning har ingen effekt alls på elevernas resultat, utan kan  däremot vara kontraproduktivt. Jag tror inte vårt resesällskap höll med på alla punkter där.

Tillbaka på hotellet samlades vi allihop för lite gemensam reflektion över våra dagar i Australien, med det blandade sällskap vi är finns många åsikter och tankar, och det är viktigt att fånga upp diskussionerna och lyfta fram både gemensamma ståndpunkter men också det som skiljer oss. Vi representerar så olika funktioner inom skolans värld och vi måste få en möjlighet att mötas på neutral mark ibland för att hitta det som kan lyfta vår verksamhet i Sverige.