Eftermiddagen ägnades åt Nan Chuai Primary School, en stor skola med drygt 1800 elever i åldrarna 7-12 år. Överlag är de statliga skolorna mycket stora, och tumregeln verkar vara ju yngre barn desto större skola. Även här inväntar man slutexamen och skolan var tom och öde. Vi kom ju på eftermiddagen så de yngsta eleverna kanske hade gått hem redan.
Klasstorlekarna var ca 30 elever per klass för de yngre eleverna och 40 för de äldre. Och skolan ansåg att tekniken var viktig att använda för att man skulle hinna se och höra alla elever varje dag.
På den här skolan hade man ett utbrett samarbete med alumni, dvs gamla elever som nu pluggar eller arbetar och som kommer in på eftermiddagar och helger för att hålla i extraaktiviteter för eleverna.
Skolans tider var 7.30 - 13, och sen extraaktiviteter på det. Det finns ingenting som påminner om fritidshem utan eleverna går hem till föräldrar eller hemhjälper. Lärarna slutar vid 16-17 -tiden, så eftermiddagarna ägnades åt personalutveckling och planering.
Skolan styr lärarnas personalutveckling utifrån den enskilde lärarens behov för att möta skolans mål.
Man har skapat något som de kallar Seamless Learning Program där man kombinerar 1-1 med ett rörligt/mobiliserat lärande (mobilised curriculum). Vi fick t.ex. se hur man använder smartphones för att eleverna ska dokumentera och reflektera över sitt lärande. Bl.a. användes en app för enkla animeringar där eleverna skulle beskriva en process som de lärt sig, och som automatiskt delades med läraren.
Skolan står för all teknisk utrustning, så datorer, plattor och smartphones fanns tillgängligt att använda.
Vi fick träffa rektorn på skolan som berättade om visioner och mål, och sedan ta del av lärares praktiska användning av program och teknisk utrustning. Ett intressant men svårförståeligt program användes i modermålsundervisningen i kinesiska. Eleverna kunde leka sig till kunskap, använda uppläsning, inläsning, bilder och ljud för att lära sig tecken och meningar.
Engelska är det gällande språket i skolan men det är obligatoriskt för eleverna att läsa modersmål som kinesiska (mandarin), Bahasa Melayu (malajsiska) och tamil (i vissa fall hindi).
Skolan har ett samarbete med forskare vid universitetet som följer verksamheten, de arbetar med flera olika företag för att hitta nya lösningar och metoderna, men söker sig även utomlands för att hitta samarbetsskolor. Bl.a. arbetar de med finska skolor i digitala story-telling projekt inom NO-ämnen. Det var spännande och något jag gärna följer upp vid ett annat tillfälle!
På skolan har de även byggt upp en IT-plan, eller eget curriculum, för elevernas kunskapsutveckling. I år 1-2 så kallas det Exposure phase. Eleverna ska lära sig använda datorn i skolan, grundläggande program osv.
år 3-4 är Experimental phase. Hur kan programmen användas i undervisningen? Allt från ämnesövergripande excel med datainsamling, diagram och presentationer till appar och pedagogiska program. I år 5-6 så är det Enhancement phase, förbättring eller födjupning. Något jag tolkar som att IT ska användas för att öka elevernas resultat och kunskaper.
Några tankar jag gärna tar med mig från skolan är deras modell för att eleverna ska utvärdera sitt arbete: Inför varje moment så skriver eleverna själva vad de redan kan, vad de vill lära sig och senare vad de lärt sig. De fick en enkel modell där de fyllde i
I know...........................................
I wonder .......................................
I learned.........................................
Snabbt lätt och enkelt att utvärdera!
Dessutom levde skolan efter filosofin att om en lärare misslyckas med en lektion så är det inte fel på läraren utan på upplägget/designen på lektionen. Ett bra avslut som lyfter fram lärarens vilja och förmåga att utveckla sitt arbetssätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar