Framtidens Klassrum 3.0

Vi fick äran att ta oss till Framtidens Skola 3.0. Och himmel säger jag bara... det här hade jag velat filma och fota, men ajajaj, det fick vi inte! Hemligt värre. Men ingen sa att jag inte fick beskriva det.

På NIE har de byggt upp vad jag bara kan kalla en konceptskola, eller framtidens klassrum. Man bygger ju i bilindustrin sk.konceptbilar, ett slags önsketänkande med alla möjlig teknik, design och utformning, något som aldrig blir verklighet men som man senare plockar idéer och godbitar ut inför en ny modell. Det är var en konceptskola, Big Time!

Vi hamnade i en modell i verklig storlek av något som kunde beskrivas som ett vardagsrum eller samlingsrum. En vägg fungerade som en storbildsskärm, vi delades in i grupper, fick en surfplatta och kastades in i ett datorspel som bygger på samarbete och samspel i ett tema som bestämts på förhand. I detta fall handlade spelet om klimatfrågor. Ja, det spelar nog inte någon roll hur gammal man är, vi blev som 15-åriga elever igen. Allihop. Samarbete? Ta reda på uppgiften? Få instruktioner? Nej då, i slänger oss in i uppgiften och misslyckas kapitalt. Förstås. Till stort skratt och viss frustration.

Vår vandring i framtidens klassrum 3.0 leder oss vidare till "caféet", här placerar vi vår surfplattor på bord med stora touchskärmar, och det vi arbetar med kopplas ihop fyra och fyra via bluetooth. Här samlar vi artiklar, sökningsresultat och forskningsrapporter så att vi kan läsa in oss på fakta som ska ligga som grund för nästa uppgift och den rapport vi sedan ska sammanställa. Vi kan plocka upp det vi hittat på väggskärmar så att fler kan ta del av vårt arbete och vi kan för diskussioner mellan de olika borden. Jag kan väl säga att vi hade fullt upp att förstå det vi skulle göra.

Nästa miljö var ett interaktivt rum där vi tillsammans skulle bygga ett virtuellt samhälle. Min spontana reaktion var att vi befann oss i ett stort SimCity. En grupp skulle skapa energikällor, med allt ifrån fossila bränslen till kärnkraft och grön energi. Den andra gruppen skulle använda energin till att bygga bostäder och industrier och skapa ett samhälle som bestod av både stad och landsbygd. Resultatet av spelet skulle vara att skapa en hållbar miljö, men vi misslyckade förstås totalt varvid rummet lystes upp av ett rött sken och en strålningvärme skulle ge illusioner av ett miljö där jorden temperatur ökat med många grader och avsmältningen av polerna var total. Vi fick chansen att börja om och lyckade bättre på andra försöket, men jordens medeltemperatur ökade ändå med 1,5 grad.

Vi samlade ihop oss och gick vidare in i ett virtuellt klassrum där vi skulle presentera våra slutsatser runt klimatfrågan. Här fick vi se samarbetsmöjligheter i ett större perspektiv då illusionen var att vi kopplades upp mot en lärare, en två elever, en i USA och en i Indien. Tillsammans presenterades olika lösningar och lärdomar, och alla kunde prata sina respektive språk, då ett röstigenkänningsprogram översatte allt till engelska i text relativt simultant.

Det var en fantastiskt spännande miljö, och trots att det känns overkligt eller kanske orealistiskt att framtidens skola skulle se ut så här, så finns det många inslag som skulle kunna översättas till verkligheten.
Att ha ett spelbaserat lärande ger oss simuleringsmetoder som är fantastiska och reella. Att samarbeta mellan olika länder, absolut! Kanske tidsskillnaden måste räknas som ett problem om det ska ske i verkligheten.
Storskärmar, surfplattor, arbetsbord med touchskärmar - det är dagens teknik.
I NZ diskuterade vi distansundervisning, något som också är mycket aktuellt i Australien, och i den här modellen ser man verkligen möjligheter för elever att arbeta i ett virtuellt klassrum, lärarlett med klasskamrater med geografisk spridning.

Nej, jag tror inte skolan kommer att se  ut som det gjorde i den här miljön, lite spejsat, sci-fi utformat. Men visst kan man tänka sig att eleverna befinner sig på en plats, kanske hemma i vardagsrummet, och läraren på en annan. Samarbete över nationsgränser sker redan idag, Skype och liknande kommunikations- och samarbetsplatformar används i skola och på högskolor. Spelbaserat lärande växer i skolvärden och jag tror absolut att vi kommer att få se en skola som lämnar det klassiska klassrummet och växer in i cyberrymden. Jag hoppas verkligen att så är fallet. Redan nu funderar jag på vilka delar av konceptskolan som jag skulle kunna plocka in hos oss. Idag. Med den tekniken vi redan har.
Det finns bara möjligheter!