fler skolbesök i Singapore

Eftermiddagen ägnades åt Nan Chuai Primary School, en stor skola med drygt 1800 elever i åldrarna 7-12 år. Överlag är de statliga skolorna mycket stora, och tumregeln verkar vara ju yngre barn desto större skola. Även här inväntar man slutexamen och skolan var tom och öde. Vi kom ju på eftermiddagen så de yngsta eleverna kanske hade gått hem redan.
Klasstorlekarna var ca 30 elever per klass för de yngre eleverna och 40 för de äldre. Och skolan ansåg att tekniken var viktig att använda för att man skulle hinna se och höra alla elever varje dag.

På den här skolan hade man ett utbrett samarbete med alumni, dvs gamla elever som nu pluggar eller arbetar och som kommer in på eftermiddagar och helger för att hålla i extraaktiviteter för eleverna.
Skolans tider var 7.30 - 13, och sen extraaktiviteter på det. Det finns ingenting som påminner om fritidshem utan eleverna går hem till föräldrar eller hemhjälper. Lärarna slutar vid 16-17 -tiden, så eftermiddagarna ägnades åt personalutveckling och planering.

Skolan styr lärarnas personalutveckling utifrån den enskilde lärarens behov för att möta skolans mål.
Man har skapat något som de kallar Seamless Learning Program där man kombinerar 1-1 med ett rörligt/mobiliserat lärande (mobilised curriculum). Vi fick t.ex. se hur man använder smartphones för att eleverna ska dokumentera och reflektera över sitt lärande. Bl.a. användes en app för enkla animeringar där eleverna skulle beskriva en process som de lärt sig, och som automatiskt delades med läraren.
Skolan står för all teknisk utrustning, så datorer, plattor och smartphones fanns tillgängligt att använda.

Vi fick träffa rektorn på skolan som berättade om visioner och mål, och sedan ta del av lärares praktiska användning av program och teknisk utrustning. Ett intressant men svårförståeligt program användes i modermålsundervisningen i kinesiska. Eleverna kunde leka sig till kunskap, använda uppläsning, inläsning, bilder och ljud för att lära sig tecken och meningar.
Engelska är det gällande språket i skolan men det är obligatoriskt för eleverna att läsa modersmål som kinesiska (mandarin), Bahasa Melayu (malajsiska) och tamil (i vissa fall hindi).

Skolan har ett samarbete med forskare vid universitetet som följer verksamheten, de arbetar med flera olika företag för att hitta nya lösningar och metoderna, men söker sig även utomlands för att hitta samarbetsskolor. Bl.a. arbetar de med finska skolor i digitala story-telling projekt inom NO-ämnen. Det var spännande och något jag gärna följer upp vid ett annat tillfälle!

På skolan har de även byggt upp en IT-plan, eller eget curriculum, för elevernas kunskapsutveckling. I år 1-2 så kallas det Exposure phase. Eleverna ska lära sig använda datorn i skolan, grundläggande program osv.
år 3-4 är Experimental phase. Hur kan programmen användas i undervisningen? Allt från ämnesövergripande excel med datainsamling, diagram och presentationer till appar och pedagogiska program. I år 5-6 så är det Enhancement phase, förbättring eller födjupning. Något jag tolkar som att IT ska användas för att öka elevernas resultat och kunskaper.

Några tankar jag gärna tar med mig från skolan är deras modell för att eleverna ska utvärdera sitt arbete: Inför varje moment så skriver eleverna själva vad de redan kan, vad de vill lära sig och senare vad de lärt sig. De fick en enkel modell där de fyllde i
I know...........................................
I wonder .......................................
I learned.........................................
Snabbt lätt och enkelt att utvärdera!

Dessutom levde skolan efter filosofin att om en lärare misslyckas med en lektion så är det inte fel på läraren utan på upplägget/designen på lektionen. Ett bra avslut som lyfter fram lärarens vilja och förmåga att utveckla sitt arbetssätt.

Skolsystemet i Singapore och första skolbesöket

På plats i Singapore, vårt sista stopp på resan.
Två skolbesök stod på programmet och vi började på Crescent girls' school, en skola för flickor i ålder 12-16 år.
En mycket entusiastisk, rolig och inspirerande rektor inleder med en presentation sin egen skolan samt av skolsystemet i Singapore. Eleverna börjar i första klass när de är 7 år och går i primary school i 6 år. Därefter följer nationella tester som bestämmer inriktningen för elevernas fortsatta skolgång. Ett snabbspår med akademisk inriktning som slutar med A-levels eller IB och fortsatta akademiska studier, ett praktiskt inriktat spår där eleverna efter avslutat skolgång kan gå ut i arbetslivet, eller ett mellanspår på fyra år där man först siktar på Singapores motsvarighet till engelska GSCE, eller O-levels för att sedan kunna läsa in junior collage, gymnasium, och A-levels som leder mot universitetet eller mot polytech som är en yrkesinriktad högskoleutbildning. Det finns stickspår som gör att eleverna kan byta inriktning under skolgången om de inte klarade det programmet som valts, eller om eleven mognade sent och skolan bedömde att de skulle klara en annan inriktning.
Hela skolsystemet är mycket testinriktat, det är slutexamen på läsåret, nationella examen för vidare skolgång och universitetsintagning. Man har från ministeriehåll börjat inse att eleverna lever under en stor press och stress inför alla tester, liksom föräldrarna, och försöker att förändra systemet så de styr bort från alla tester. Det kan bli spännande att följa.
Skoldagen är från 8.30-13.30, sen erbjuds extraundervisning till 14.30 eller 15.00. Efter det är det många föräldrar som köper in tutors, dvs extra lärare i hemmet för att eleverna ska klara skolan med högsta betyg.

För att föröka råda bot på examenshysterin, försöker man förändra synen på hela skolsystemet. Regeringens mål är:
- Every school is a good school! Vilken skola passar ditt barn? Olika skolor kan ha olika profiler .
- Every student is an engaged learner. Här har man sedan 2006 arbetat med TLLM - se nedan.
- Every teacher is a caring educator. Skolorna har ett social uppdrag utöver undervisning.
- Every parent is a supportive partner. Föräldrarna är en viktig ingrediens i sitt barns utbildning.

TLLM - Teach Less, Learn More. I ett land som Singapore som så tydligt är influerade av det asiatiska tänkandet runt skola, insåg man i början av 2000-talet att för att komma vidare i utbildningssystemet måste man komma bort från tänket att eleverna ska lära sig av läraren, och själva ta ett större ansvar för sitt lärande. Läraren ska alltså undervisa mindre enligt den gamla korvstoppningsmetoden, och få eleverna att lära sig mer genom engagemang och eget intresse. Läs mer här: http://www3.moe.edu.sg/bluesky/tllm.htm
Den här övergången har inte varit lätt för lärarna, rektorn på Crescent school menar att lärare undervisar som de själva har blivit undervisade och att de är oroliga för förändringar och över arbetsbelastningen det kan innebära att förändra sin undervisningsmetod. Hon menade också att TLLM inte bara är en akademisk förändring av skolsystemet utan omfattar även värden och etik. Överhuvudtaget så ser man i samhället hur man från regeringshåll försöker sprida värderingar och stolthet över sin unga nation, de firade sin 48e nationaldag helgen innan vi dök upp. Landet är litet och närheten mellan ministeriet och skolan är tydlig, vilket vi inte minst fick uppleva på vårt besök där. Mer om det i ett annat inlägg.

Crescent girls' schoool till hör futureschools@singapore, en lite grupp av 8 skolor som ministeriet satsar på att utveckla IKT och nya pedagogiska metoder i undervisningen. De har en holistisk inriktning på implementeringen av ny teknik: det är inte tekniken som är det viktiga, det är pedagogiken! Man ska inte använda tekniken för teknikens egen skull, utan den ska ha ett syfte. Och det ska finnas i hela skolan, dvs inte bara bland ett fåtal entusiastiska lärare.
Det här gillade jag! Mina tankar fullt ut.
Rektorn hänvisade också till 5E för användning av IKT:
- Exchange
- Enrich
- Enhance
- Extens
- Empower
Och för alla er som känner igen Puentaduras SAMR-modell så kan ni se likheter med 5E. Det handlar alltså inte om att byta en bok eller ett papper mot en dator för att allt ska bli bra, det gäller att att tekniken ska leda till något nytt och förändrat, en ny pedagogik.

Eleverna i skolan uppmuntras att köpa en egen dator/lärplatta. Skolan bestämmer inför varje ny årskurs som början vilket verktyg som ska rekommenderas. Det finns inget krav att eleverna måste ha en egen enhet, men det blir ett underförstått krav, förstås. Skolan tillhanda håller ingen elevdator, däremot finns servicetekniker och alla programvaror tillgängliga på skolan så eleverna får gratis hjälp och installation på plats.

Skolan har inrättat lärcentra i skolan. Vi fick se fantastiska studios med 3D TV för NO-undervisning, filmstudio och ett dramarum med inpelningsmöjligheter som även användes för lärarnas vidareutbildning, föreläsningar kunde spelas in och delas på webben med andra skolor.
Vi fick inte möte eleverna på den här skolan, slutexamen stod för dörren och alla var stressade. Vi kikade in i ett klassrum där undervisning pågick och eleverna satt i grupper med sina datorer framme medan redovisning pågick vid tavlan.
När vi jämförde hur lärcentra användes på Silverton primary school i Melbourne, där eleverna själva valde att använda den teknik de tyckte att de ville arbeta med för redovisninga osv., så används de helt annorlunda på Crescent school. Läraren väljer vilken teknik och metod som ska användas, och är det filminspelning så går hela klassen dit, är det drama så har hela klassen drama. Jag kan hålla med om att det kan vara en bra metod när man lär sig använda de olika teknikerna, en genomgång av metod och teknik, användning av den samma, men sen måste eleverna också kunna välja hur de vill använda tekniken och vilken metod de vill använda för att redovisa sin kunskap. Två helt olika tänk helt enkelt, och ni förstår säkert att jag
blev än mer imponerad av Silvertons modell, där elevansvaret var stort.

När vi pratade med några lärare och assisterande rektorer på skolan så tyckte jag att de tankar och visioner som rektorn pratat sig varm om, och som vi också hörde om på ministeriet, (senare inlägg) så märktes det att de fina orden inte riktigt genomsyrat hela verksamheten. Det är helt enkelt svårt att förändra ett system!

Tena Kotou

Vi möte med maoriska hälsningsfraser var vi än kommer, på Ferguson Intermediate school även med traditionella blomsterdekorationer runt våra halsar.

Morgonen startade på Microsofts kontor med ett välkommen till Nya Zeeland, därpå följde ett samtal med Angela Roberts, ordförande i NZ Post Primary Teachers Association, ett av lärarfacken. Samtalet kom att kretsa runt skolsystemets uppbyggnad, fördelning av de statliga medlen, lärarnas arbetssituation och hur förändringar i undervisningsmetoder kräver förändringar i lärarnas avtal.

Skolorna erhåller statliga medel enligt ett graderingssystem utifrån den socio-ekonomiska situationen i det område skolan ligger. Det sker enligt en skala från 1 till 10, där 1 är det område som behöver mest stöd och 10 det som inte behöver något. Det är så mycket som upp till 30% av medlen som omfördelas på detta sätt.  Eftersom skolorna får ta ut vissa avgifter och ta emot donationer så menar Ms Roberts att det ändå blir snett, då skolor i rika områden kan ta ut avgifter från föräldrarna och i slutändan ändå få mer pengar än de fattigare skolorna. 

Lärarlönerna betalas ut direkt av staten, och ingår inte i skolans löpande budget. Antalet lärare som en staten betalar för avgörs efter en behovsprövning, där en viss lärartäthet garanteras. Vill skolan tillsätta ytterligare tjänster så fån man betala det själv.

NZ har traditionellt haft slutexamen i samtliga årskurser som betygen sedan grundas på, men nu håller man sakta på att övergå till kontinuerlig bedömning under skolåret, grundat på ett formativt arbetssätt. Det här menar lärarfacken, ställer högre krav på planerings- och uppföljningstid. Nu har lärarna ungefär en timmes planerings-/uppföljningstid per fyra timmar undervisningstid.

Nu väntade en buss på att ta oss till skolbesök, det känns som en av höjdpunkterna på resan!

Den första skolan, Botany Downs, är ett gymnasium för klasserna 9-13, och ca 1800 elever. Det är en decile 10-skola, dvs en skola i ett område med hög socio-ekonomisk status.

Båda skolorna vi åkte på är Microsofts Inovative Schools, så de har bra resultat överlag.

Vi blev guidade runt i skolan av mycket trevliga elever. De är inte en 1-1 skola, men hade ca 800 datorer, fasta och laptops, tillgängliga för eleverna när lärarna så bestämde. Mobiltelefoner fick användas om läraren godkände det, annars skulle den vara undanstoppad och fick inte ens användas på rasterna. 

Eleverna arbetar i familjer, klasser i två årskurser som följer varandra genom hela skoltiden, för att främja gemenskap. Överlag pratar man mycket om skolkultur, gemenskap och den sociala gemenskapen i samhället. Det var framför allt nästa skola ett levande exempel på, Ferguson Intermediate.

Ferguson Intermediate är en decile 1 skola, alltså helt andra änden av den sociala stegen, med 500 elever i år 7 och 8. Många fattiga, med arbetslösa föräldrar och med engelska som andraspråk. 15% maorier, 43% samoan, många från övriga delar av pacific area, dvs öarna i Stilla Havet. Skolan undervisar i 9 olika språk, utöver världsspråk som franska och spanska, även japanska, samoan och maori, förstås.

Skolan var sliten med många utsmyckningar som speglar de olika kulturerna som finns representerade. Inför vårt besök hade de arbetat mycket med Sverige, det satt flaggor, hälsningsfraser och information över allt. Eleverna bakade "Swedish cookies" och stekte pannkakor som vi förstås fick smaka och ge omdömen om.

Båda skolorna leddes av mycket engagerade och inspirerande rektorer. De använder Hattie i den professionella utvecklingen av lärarna och styr alla personalmöten mot de mål de satt upp. Mål och visioner är synliga och levande.

När vi rör oss runt på Ferguson, även här guidade av elever, så är det inte tydligt att det här är en skola som deltar i Microsofts program, vi ser inte mycket IT överhuvud taget. Det finns en datasal där eleverna lär sig använda vissa program, så att de senare kan använda dem i ämnesundervisningen. En sal var för lärare samt för elever som ska blir ett stöd för kamraterna.

Överlag kan man säga att de nya tankar och idéer som skolorna arbetade mot inte handlade om tekniken i sig utan om synsättet på elevernas lärande, om samarbete och individuellt lärande. IT ska bara vara ett verktyg bland alla andra verktyg i skolan.

På Ferguson är samhället och föräldrarna en viktig del av verksamheten. Skolan hade upptäckt att eleverna saknade vissa grundläggande kunskaper som man behöver starta tidigt med. Många av eleverna hade inte gått i förskola, så nu satsar skolan, som alltså arbetar med äldre barn, på de små och startar en verksamhet för de allra minsta. Samtidigt gör de också en satsning på att utbilda föräldrarna i IT och digitala verktyg. Så trots att det är en skola med små resurser så har de lyckats ordna donationer för att täcka kostnaderna för detta.

Rektorn och ytterligare en personal öppnade skolan redan 05.30 varje morgon för att de elever vars föräldrar arbetar ska ha någonstans att ta vägen. Risken var annars att de inte skulle komma till skolan alls. De hade också en frivillig verksamhet på lördagsmorgnar, dit i princip alla elever kom. Och lärarna! Helt frivilligt. 

Men omsorgen om samhället sträckte sig även längre än så. Eftersom många elever kom från öarna i Stilla Havet så samlar skolan pengar och utrustning (avlagda datorer, sportutrustning) till skolor på utvalda öar. Under loven åker lärare till öarna för att bl.a. starta skolbinliotek, även det på frivillig basis.

Sammantaget kan vi förstås inte dra några slutsatser om skolor överlag i NZ, både Botany och Ferguson var förstås utvalda utifrån Microsoft Inovative Schools, och de fantastiska resultat som de uppnått. Jag vill inte säga att det beror på Microsofts program, utan snarare tack vare de ledare de har. Båda rektorerna var så entusiastiska, karismatiska, med ett engagemang för sina elever, sina lärare och samhället runt omkring.

Vi avslutade dagen på Auckland Collage of Education, där vi pratade om lärarutbildning. Lärare har 2 års introduktion efter utbildningen innan de kan bli registrerade, motsvarande vår legitimation. Det är svårt att få fast anställning så endast 40% av de kan räkna med det. Det betyder att många lärare försvinner från yrket innan de ens fått chans att börja.

Vi diskuterade lite runt den digitala utvecklingen i skolan där prof McNaughton menar att den ökande logganvändningen inte leder till en ökad kvalitet i skrivandet. Kvantitet kanske, meningen kvalitet.

NZ är ju ett föregångsland för många när det gäller läsinlärning. Prof McNaughton menar att det grundar sig i ett material som kom ut i början av 60-talet där man färgkodat olika nivåer och därmed tillåter att man enkelt följer eleverna utveckling. Allt bygger på ett material från sent 1800-tidigt 1900 tal, national reading program, där man utgick från elevernas vardag och deras värld för att får en ökad förståelse för texter.

Universitetet försöker få in mer praktisk forskning i skolorna, och menar att det behövs mer resurser i skolan som kan analysera resultat och statistik. Lärare är inte utbildade i det och har inte tid att göra det. Och den diskussionen har vi mött tidigare här lika väl som hemma i våra egna skolor.

Det blev en lång och intressant dag. Många var trötta efter den långa resan så kvällen tillbringades på egen hand. Vi var fyra som åt middag ihop innan vi föll omkull för att förhoppningsvis sova igen lite av den vi förlorat på den långa resan.